SLS stärker forskningen för att
fasa ut lågvärdevård!
venska Läkaresällskapet driver
sedan några år projektet Kloka Kliniska
Val (KKV), som syftar till att utrangera
så kallad lågvärdevård för att kunna
fokusera resurser på vård som verkli-
gen gör nytta för patienterna. Lågvärdevård eller
lågvärdeinsatser är åtgärder eller behandlingar
som har liten nytta för patienten eller till och med
kan skada.
– Genom Kloka Kliniska Val vill vi bidra till att
identifiera behandlingar, tester och rutiner som
inte ger nytta för patienten. Men även när vi vet
vad som är lågvärdevård är det ofta svårt att sluta
– saker vi gör sitter i väggarna och drivkrafterna
att fortsätta kan vara många, säger Johan Bengts-
son, ledamot i SLS arbetsgrupp för Kloka Kliniska
Val samt kontaktperson för ett svenskt nätverk för
forskning om deimplementering.
– Att utmönstra lågvärdevård är framför allt
viktigt för den enskilda patienten. Vi behöver mer
forskning om vilka strategier som fungerar och hur
utmönstringen kan bli bestående. Därför är det
glädjande att SLS nu satsar specifikt på denna typ
av forskning, fortsätter han.
För att stärka forskningen inom området utlyste
SLS i fjol tre forskningsanslag om vardera 400 000
kronor riktade mot deimplementeringsforskning.
Sista ansökningsdag var i början av februari, och
responsen blev mycket stor. Så stor att SLS besluta-
de att bevilja fyra anslag i stället för tre.
De ansökningar som inkommit har kommit
från forskande läkare som i sin vardag ser exempel
på vård som inte alltid är medicinskt motiverad
men som inte kan tas bort utan ett vetenskapligt
underlag. Studierna syftar till att undersöka värdet
av exempelvis upprepade undersökningar vid olika
tillstånd eller vilka patienter som egentligen har
nytta av omfattande utredningar och operationer
som i sig kan vara väldigt krävande eller till och
med farliga. Ett annat exempel är att sätta ut läke-
medel som inte fungerar eller inte längre behövs,
men har blivit kvar.
Ett av de beviljade projekten handlar om utsätt-
ning av antidepressiva läkemedel hos tonåringar
som har stått på dessa längre än sex månader. Den
rekommenderade behandlingstiden är sex måna-
der, därefter måste ett nytt ställningstagande göras.
Antingen mår patienten bättre och läkemedlet kan
sättas ut eller så har det haft bristande effekt och
då bör annan behandling provas. Detta missas ofta
och många unga patienter fortsätter att ta antide-
pressiva läkemedel i flera år, vissa trots besvärande
Svenska Läkaresällskapets (SLS) nya satsning inom deimplementeringsforskning har väckt stort
intresse bland forskare. Syftet med satsningen är att främja kunskap om hur lågvärdevård, åtgär-
der eller behandlingar som har liten nytta för patienten eller i värsta fall kan orsaka skada, kan
identifieras och fasas ut.
20 DEIMPLEMENTERINGSFORSKNING
Foto: Istockphoto