Ekerstad pekar också på att det inom kommunal
omsorg ibland saknas tillräcklig medicinsk kompe-
tens, trots att individer på särskilda boenden ofta
har stora och komplexa vårdbehov och att de som
jobbar där gör sitt absolut bästa.
Fyra centrala förbättringsområden enligt
Ekerstad:
1.
Bättre evidens och vetenskapligt underlag för
vård av sköra äldre med flera diagnoser.
2.
Individuella bedömningar där patientens unika
situation och behov står i centrum.
3.
En sjukvårdsstruktur bättre anpassad för äldre
med multisjuklighet eller skörhet.
4.
Mer utbildning och fortbildning om åldrande,
skörhet och komplexa behov.
Därtill tillkommer utmaningar med digitalisering
och ersättningssystem, som ofta inte är anpassade
efter sköra äldres behov. Många äldre har svårt att
ta del av digitala vårdverktyg, särskilt vid begyn-
nande demens eller socioekonomisk utsatthet.
Begrepp spelar roll
Under pandemin blev det tydligt hur illa många
äldre tog vid sig av att klumpas ihop som grupp.
Internationellt används i allt större utsträckning
begreppet ”skörhet” (frailty) för att bättre beskriva
äldres behov, och för att individualisera bedömning-
ar, behandling och uppföljning. Detta är på gång
även i Sverige.
– Multisjuklighet innebär två eller fler kronis-
ka sjukdomar. Det betyder att över 90 procent
av 65-plussarna räknas som multisjuka, säger
Ekerstad.
Han menar därför att ålder i sig och antal sjuk-
domar inte räcker som mått, och att skörhet som
begrepp når något längre i riktning mot individuali-
serad, behovsanpassad vård för äldre.
Utbildning krävs på fera nivåer
Ekerstad ser behov av att äldre- och skörhets-
perspektiv vävs in i grundutbildningar för läkare,
sjuksköterskor, fysioterapeuter och dietister. Även i
specialistutbildningar måste förståelsen för åldran-
de och multisjuklighet prioriteras.
– Arbetsgivare måste också skapa förutsättningar
för adekvat fortbildning, trots pressade arbetsmil-
jöer.
Svagt evidensläge
Inom många specialiteter är evidensläget för
äldre svagt. Även inom kardiologi – ett av de mest
studerade områdena – är 75- och 80-plussare ofta
exkluderade från kliniska studier, i synnerhet sköra
individer med många sjukdomar.
– Det är svårare att forska på individer med
många sjukdomar, säger Ekerstad. Därtill kräver
etikprövningen tydligt samtycke, vilket kan vara
svårt vid kognitiv påverkan.
I Storbritannien används ibland neutrala ställföre-
trädare för att bistå vid samtycke, något Sverige
skulle kunna inspireras av.
Paradoxen: Fler överlever – men med
följdsjukdomar
Medicinska framsteg har gjort att fler överlever
hjärtinfarkt, stroke och sepsis. Men många får leva
länge med resttillstånd: nedsatt rörlighet, hjärt-
svikt, kognitiva svårigheter. Det innebär att vi fått
en ”långsammare död”, där fler lever fler år med
nedsatt förmåga att klara vardagen.
Det finns starka medicinska och etiska skäl för att
kämpa för förbättringar av äldres vård, med bättre
förutsättningar för bra individuella bedömningar.
Men det kräver utvecklad och anpassad primärvård
samt större utrymme till noggranna uppföljningar
och en annan syn på kostnaden för vårdplatser,
kanske.
– Under 1990-talet och framåt minskade antalet
vårdplatser i tron att vi skulle leva pigga länge och
dö knall och fall, men så fungerar det sällan. Det blir
ofta ett utdraget förlopp med växande antal krämp-
or avslutar Niklas Ekerstad.
MEDICINSK KVALITET 7
•
Evidensunderlaget: Genomför fer
studier som inkluderar både pigga
och äldre med multisjuklighet för att
förbättra evidensunderlaget.
•
Mer utbildning och fortbildning: Ut-
veckla och implementera utbildnings-
program på grundnivå, vidareutbild-
ningsnivå och fortbildningsnivå som
fokuserar på äldre och deras specifka
behov.
•
Strukturella förbättringar: Förbättra
kommunikationen mellan primärvård,
sjukhusvård och kommunal vård för
att säkerställa kontinuitet och kvalitet i
vården av äldre.
•
Digitalisering och ersättningssystem:
Anpassa digitala verktyg och ersätt-
ningssystem för att bättre möta sköra
äldres vårdbehov.
•
Uppföljning av läkemedel: Följ nog-
grant upp efekten av nya läkemedel
hos äldre patienter.
•
Samarbete mellan primärvård och
sjukhusvård: Stöd primärvården ge-
nom att i utvalda fall dela ansvaret för
uppföljning av patienter med kom-
plexa problem under en period.
•
Stärk primärvården: Arbeta för att öka
antalet primärvårdsläkare och säker-
ställa att de har en rimlig arbetsbörda
per person.
Potential till förbättringar